tirsdag 2. mars 2010

Våken bevistløs.

Det beskriver meg best akkurat nå.

Formen er ikke god. O2 metningen har falt og jeg er nå avhengig av oksygen for akkurat nå. Har fått gugg opp av lungene både under broncoskopi i narkose, og i drenering med fysioterapaut etterpå. Nå er det fullt kjør for at det ikke skal tette seg igjen. Fra i morgen blir det fysioterapi tre ganger til dagen, i tillegg til det intensive innhalasjons-opplegget fortsetter videre.

Vi håper at broncoskopien vil gi meg en mulighet til å få opp det som er neddi lungene, men det må jobbes. Hardt. For jeg er langt fra friskmeldt ennå. Jeg er redd det er stykke frem dit. Selv om man aldri vet.

Jeg har tenkt mye på døden i dag. Hvor nære grensa er for meg nå som formen er så dårlig. Kanskje det en dag kommer mer reflekterte ord om det. Akkurat nå er det for nære og harde til å sette på papiret.

3 kommentarer:

Åshild sa...

Jeg skjønner godt om du er redd, Klara. Dette er virkelig en vanskelig og alvorlig situasjon. Jeg tenker masse på deg og håper at det kommer nye lunger som kan befri deg fra det marerittet du lever i nå.

Varm hilsen fra Åshild

Bibbis historia sa...

âlskade Klara! Jag förstår att du tänker på döden, tror inte det är något som är ovanligt för oss men otroligt skrämmande för andra att förtälla att man gör. Då jag var som sämst så planerade jag för min begravning og vilka saker som jag ville barna skulle ha (skrev något som betydde något för mig bakom varje sak), planerade musik och hur allt skulle vara. Det var jättetungt men det gav mig i alla fall lite kontroll. Kunde jag inte ha kontroll över mitt liv så ville jag i alla falll ha kontroll på min begravning. Nu blev det inte så og det är jag kämpeglad över!
Stå på älskade Klara.
Klem

Klara sa...

Tusen takk dere to. Dere skjønner akkurat hvordan jeg har det, og klarer å trøste. Det setter jeg pris på. Så takk for alle gode ord og tanker. :)