Jeg må jo bare innrømme at jeg ikke har hatt tid til å følge opp dette her inn på bloggen så bra som jeg burde.
Saken er nemlig sånn at Fædrelandsvennen har fulgt opp organdonasjon på en meget god måte. Faktisk så har det ca vært flere artikkler om dette emnet. Og det setter virklig fokus på saken organdonasjon her på sørlandet.
Jeg håper at mitt bidrag var med på sette dette i gang. Og at det har vært positivt med å sette fokus på hvor viktig det er å ta ett standpunkt til organdonasjon.
Klara kjemper for livet
Vondt å se Klara lide
Det er også satt fokus på andre områder innen organdonasjon:
Livreddende organer tapt i røntgen krise
Nesten ingen trafikk ofre
Rekord i organdonasjon
Brown vil gjøre organdonasjon lettere
Historien om Christer André Lunde er sterk. Historien om en ung gutt som fikk nei til utredning for å få ett nytt hjerte, hvor han reagerer med å si nei til hjertestarter. Og hvor han til slutt blir den tapende part og dør. Livet er ikke rettferdig. Du kan lese om Christer her:
Levde hver dag som den siste
-Christer lærte meg å leve mens jeg kan
I dag er det en ny sak i avisen. Søgnemannen og kona forteller hvordan livet på ventlisten arter seg:
Oddvar venter på nye lunger.
Jeg håper mine lesere vil bruke de minuttene det tar å lese gjennom disse artiklene. Det er viktig! Livsviktig valg sier noe om det...
Selv om jeg selv kanskje ikke får muligheten, så betyr ikke det at jeg ikke ønsker at andre skal få muligheten. FOr det er virkelig en unik mulighet, og kanskje akkurat nå som jeg selv sitter å føler på hvordan det er å ikke kunne få muligheten, så skjønner jeg ennå mer hvor unik den er..
Dere kan hjelpe! Ditt standpunkt betyr noe. Ta stilling til organdonasjon og få deg donorkort nå. Det kan du finne HER sammen med annen relevant informasjon.
Test
for 7 år siden
3 kommentarer:
Jeg kan jo ikke si annet enn at jeg støtter deg og ditt innlegg 100%. Dersom ikke noen for rundt fire år siden hadde vist samme holdning hadde jeg ikke skrevet dette idag.
Hej Klara.
Jag följer med dina tankar här ute i cyberspace...
Jag gjorde mig tankar om organdonation redan när jag var 20 år tror jag, skaffade kort och hade i plånboken, talade om för min familj hur jag tänkte. Jag har inte ändrat mig, det jag bestämde mig för står än idag. Jag är alltså positiv till donation.
Det som jag tycker är svårt, och det ska det vara - det är svårt bara att skriva ner mina tankar om det här, jag vill ju egentligen inte ens tänka tanken, är om jag måste ta en avgörelse för mina barn.
Jag vet inte om jag skulle kunna säga "ja, ta mitt barn".
Jag vet att det kan rädda ett annat barn, men samtidigt blir jag oerhört egoistisk, vill inte släppa ifrån mig en enda bit av mina barn till någon annan. Det är MINA barn! Det käraste jag har... förstår du min tankegång?!
Samtidigt, naturligtvis, så skulle jag ju vilja göra allt för mina barn om de blev svårt sjuka och i behov av ett nytt organ.
Så här är det inte alltid enkelt att läsa, dina tankar, det startar en del frågor inom mig som jag egentligen inte får ett svar på.
Jag sänder dig goda tankar!!
Anna
Hei Anna.
Takk for at du deler tine tanker. Både de gode og de vansklige. Og jeg forstår at det er vanskelig å tenke på sånt for sine barn sine vegne.
Men jeg tror at hvis noe så grusomt som at du mister ett av dine barn, så ville du finne trøst i at noen andre hadde fått gleden av ditt barns organer. En bit av ditt barn ville jo leve videre. Og du og din familie ville gitt den største gaven av alle til et annet barn.
Men bare det at du bruker energi på å tenke på dette er utrolig bra, og viktig. Og man trenger jo ikke ta en avgjørelse nå, men hvis det noen gang skulle bli behov..
Takk for at du deler så åpnenhjertlig med dine tanker her. Det gjør at jeg også får mer forståelse for hvor vanskelig det kan være..
Legg inn en kommentar